jag önskar att lite magi kunde kicka in
soundtrack: joni mitchell; river
det snöar och det känns som om jag är med i en julkalender.
(ni vet; en saga där snön har förlamat staden och barnen sitter
i fönstren och drar tunga suckar av oro för att tomten
kanske har fastnat i en snödriva långt, långt borta.)
jag önskar att stadens gator förvandlas till is och att min cykel blir en spark.
jag önskar att lite magi kunde kicka in, som i harry potter ungefär.
finns i alla fall bara en väg att gå
inte skyldig nån nåt
jag kanske inte riktigt är 2 steg från paradise
soundtrack: håkan hellström; vid protesfabrikens stängsel
det var dagen då håkan hellströms åttonde skiva kom ut
som jag sa upp mig från jobbet.
jag vet inte vart jag ska ta vägen
men spelar det egentligen någon roll längre?
jag kanske inte riktigt är 2 steg från paradise
men livet är för kort
för att kastas bort.
livet dunkar i tinningarna
tågen slungar sig längs spåren.
jag kommer från en bruksort, jag kommer från en tegelstad.
men jag stannade inte kvar.
först sjutton år sedan äldre
soundtrack: kent; visslaren
åker tåg till lidköping och jag lyssnar på kent
och det är september och jag blir sjutton år och brinner.
allt som var viktigt då, kanske lika viktigt nu.
allt som var sprängande vackert då
ännu vackrare nu.
först sjutton år sedan äldre.
först livet sedan döden. i den ordningen.
allt jag vill är att veta att vi har vår frihet i fickan
soundtrack: kent; vals för satan (din vän pessimisten)
(allt jag vill är att hålla din hand vid första kravall.
sträcka upp dem, sammanflätade, mot kvällshimlen.
allt jag vill är det.)
allt jag vill är att krossa ett revben, skrika mig hes,
känna vibrationerna av tusentals hjärtan som slår.
allt jag vill är att veta att vi har vår frihet i fickan
och att just den friheten är så mycket större nu
när vi sjunger om den.
(allt jag vill är att hålla din hand vid första kravall.
sträcka upp dem, sammanflätade, mot kvällshimlen.
allt jag vill är det.)
allt jag vill är att krossa ett revben, skrika mig hes,
känna vibrationerna av tusentals hjärtan som slår.
allt jag vill är att veta att vi har vår frihet i fickan
och att just den friheten är så mycket större nu
när vi sjunger om den.
glömmer portkoden, glömmer att någon väntar på mig
soundtrack: aretha franklin; don´t play that song
(jag tittar uppåt, jag får nästan nackspärr.)
jag står utanför grindarna, innanför tullarna.
ovanför ligger hustaken. ovanför ligger ännu en aprilhimmel
omedveten om sin sprickfärdiga skönhet.
glömmer portkoden, glömmer att någon väntar på mig.
gömmer mina händer i fickorna.
jag gråter för att en tid är slut och en annan tar vid.
det är inget konstigt i det. men jag är villrådig
och vet inte om jag är vilse eller om jag precis börjat att gå.
det är för mycket snö för att ta sig upp på soptippsbacken
soundtrack: laleh; bjurö klubb
(jag måste gå mot solen även om den bländar mig.
jag måste gå mot solen för det har jag alltid gjort.)
jag bor inte här längre, men kroppen minns
vilka vägar jag sprang för att komma rakt in i ljuset.
det är för mycket snö för att ta sig upp på soptippsbacken,
annars hade jag gjort det. dit där jag kunde se alla
men ingen kunde se mig.
allt är sig likt den här morgonen;
tegelvillorna, fredhemskolan och pizzerian.
parkbänken där plommon brukar sitta är täckt med snö
och en kundvagn har blivit omkullsparkad i julnatten.
allt är sig likt den här morgonen;
jag springer genom bruksorten där jag en gång bodde.
jag springer såsom jag sprang en gång.
jag minns att jag sprang.
åh! jag vill springa igen.
martin; inte bara ett ord, också en orkester
soundtrack: kent; vals för satan (din vän pessimisten)
ditt namn; inte bara ett ord,
också en orkester.
ditt namn får mitt hjärta att sjunga gladpop
en tidig morgon i november.
(jag hör trummor och tamburiner)
du är mina converse och min horisont.
är det för att det är december och minus tio och jävligt långt till april...
soundtrack: bob dylan; stuck inside of mobile with the memphis blues again
(jag måste gå tillbaka, och jag vet att jag alltid har sagt
att jag aldrig ska vända mig om. nu vänder jag mig om.)
alla ord fyllda av löften här. mitt hjärta i brand.
det är som om det är längesedan, den där elden.
är det för att det är december
och 10 minus och jävligt långt till april
eller är det för att jag håller på att bli
den jag lovade mig själv att aldrig bli?
alla ord fyllda av väntan här. mitt hjärta i sång.
men ett löfte är ett löfte är en lovsång till mig själv.
jag vet inte vem jag är längre,
men jag vet i alla fall vad jag inte vill bli.
alla ni som någonstans, någongång
soundtrack: nu kan du få mig så lätt; håkan hellström
(ni kan inte förstå, orden räcker inte till den här gången.)
alla ni som någonstans, någongång har ramlat,
alla ni som gått genom eld och vatten för min skull.
alla skrivna ord, alla toner, alla röster som sjungit under en himmel i april.
alla grusvägar, cykelbanor, teaterscener.
alla nätters stjärnor, alla gryningars ljus,
alla kvarglömda tröjor på ett staket i en bruksort någonstans i sverige.
alla tågspår, alla utslitna converseskor, alla septemberdagar.
alla rostiga gamla nycklar som en gång har öppnat en dörr,
alla knutna nävar som blivit utsträckta händer.
alla ni som någonstans, någongång
har vågat öppna era hjärtan och vänt dem ut och in
var med mig den här kvällen.
29 augusti 2oo9
jag ville springa dit men gjorde det inte
soundtrack: eldkvarn; bröllopssång
(en sömnlös natt med stängda fönster och öppna ögon.)
en sömnlös natt med p1 och fuktiga lakan.
lampan är tänd och det sticker av trötthet i ögonen.
allt går så mycket långsammare på natten;
tiden bromsar in, svänger in vid ett långtradarhak och stannar där.
jag hör 03-nyheterna och sedan 04-nyheterna.
något om pol pot, bilförsäljning och skottdrama i norge.
när 05-nyheterna går på har jag gett upp.
jag ser solen gå upp bakom soptippsbacken.
som så många gånger förut. jag ville springa dit
men gjorde inte det. jag längtade för mycket efter dig.
längtar efter att falla rakt ner
soundtrack: phil collins; i wish it would rain down
(regniga eftermiddagar väntandes vid ett rödljus.)
asfalten blänker, rusningstrafik på kungsgatan.
är det längesedan jag talade? eller alldeles nyss?
(jag står stilla, fryser. längtar efter att falla rakt ner.
längtar efter att få resa mig upp.)
men på blodigt allvar, jag svär
soundtrack: stiko per larsson; den tunna röda linjen
(jag menade verkligen allvar när jag sa:
ta mig med så långt bort som det är möjligt.)
det var förmodligen lite naivt och inte helt genomtänkt
men på blodigt allvar, jag svär.
vi kan bränna våra broar och tappa vårt förnuft.
vi kan slänga allt vi sparat, glömma våra namn.
(kör norrut till bensinen tar slut, sedan stjäl vi en cykel.
jag gör vad som helst för att få vara i rörelse.)
tala hjärta, och tala högt
soundtrack: eva cassidy; they call it stormy monday
(tala hjärta, och tala högt. säg allt du drömmer om.
och håll fast vid den drömmen så hårt du kan,
för du kommer aldrig närmre sanningen.)
hur kunde jag glömma? jag har ju redan hittat hem;
dammiga replokaler, nedslitna trägolv, sönderlästa manussidor.
teatern är mitt hjärta, mina lungor, mitt blod som rusar.
och du är den som håller mig upprätt, som stillar min oro om natten.
det finns ingen annanstans att vara. och det måste få vara så.
det bara måste få vara så.
jag är smutsig och nergången, men jag står upp
soundtrack: florence valentin; du kommer gå långt
(dead or alive miss? well, you sure can´t kill me.)
är din ilska lika stark som min förlåtelse?
väntar du på mig i skuggorna?
det är ljusare ute nu och det är bara några timmar kvar
innan mars ska övergå i april.
jag har väntat. och min väntan har varit min näring
(som så många gånger förut).
jag är smutsig och nergången, men jag står upp.
jag haltar och fryser, men jag rör mig.
framåt, bort.
det är jag och tågstationen och vi förstår varandra
soundtrack: kent; stoppa mig juni (lilla ego)
(jag kan bara vara helt stilla om allting annat är i rörelse.)
jag sitter på en bänk på tågstationen. jag väntar inte på något särskilt.
ingen biljett i fickan, ingen som väntar på mig;
som står och fryser på en perrong någon helt annanstans i sverige.
det är jag och tågstationen och vi förstår varandra.
(och jag vet; det låter ju lite konstigt, men sanningen är inte alltid tydlig.)
det är samma väntan, samma takt, samma otålighet.
på golvet ligger gratistidningar, i taket blinkar lysrören.
en tågstation, och inget annat finns
än alla vägar ut.
för att jag måste leta, för att jag inte vet något annat
soundtrack: townes van zandt; none but the rain
(du säger att du aldrig har mött någon som mig förut.
så klart du inte har; ingen är så vilsen som jag när det skymmer.)
det är en vanlig dag. mjölkvit himmel, höga tallar, lyktstolpar på rad.
jag sliter ut mina skor längs cykelbanorna, jag vet inte vart jag är på väg.
jag går för att jag måste gå. så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
jag går för att jag inte kan vara stilla.
(om jag är stilla kommer tystnaden och klibbar sig fast på min hud,
förstår ni inte det?)
det är en vanlig dag. snålblåst, hyreshus, bortvända blickar.
kajorna flyger fram och tillbaka, vänder som persienner.
jag säger: kommer vi någonsin att växa upp?
och du svarar: nej förmodligen inte. men vad gör det egentligen?
jag har converseskor och röd palestinasjal, jag säger fuck när något går fel
och jag letar fortfarande efter något obestämt;
för att jag måste leta, för att jag inte vet något annat.
(jag är fortfarande en slyngel med ofärdiga drömmar,
och det är väl fint i sig... )
våren kommer som en sedan länge bortglömd sång
soundtrack: håkan hellström; när jag ser framåt
(om längtan hade en egen melodi
skulle det vara sången av tusen gråsparvar i skyn.)
jag hörde på radion att våren är på väg.
att den kommer söderifrån;
drar in över fälten, skogarna, städerna.
våren kommer som en plötslig hunger, utan förvarning.
våren kommer som en sedan länge bortglömd sång...
och när den gör det, när den äntligen kommer
ska jag öppna mina trötta ögon, tömma fickorna
och låta mitt pickande fågelhjärta slå volter under aprilhimlen.
(det är du och jag och håkan hellström och motorvägarna och
cafeérna och bensinmackarna. det är du och jag och resten av hela jävla världen.)
de som tittade mig i ögonen och de som vek undan
soundtrack: sam cooke; bring it on home to me
(det går inte att gå tillbaka, men det går att vända sig om.)
jag vänder mig om som i ett två tre stjärna.
ser en stillbild av allt det som någonsin räknades.
jag ser alla som har rört vid mig. och alla som inte har det.
jag ser de som stannade kvar och de som fortfarande springer.
de som tittade mig i ögonen och de som vek undan.
jag vänder mig om och ser replokaler, cykelställ och skolväskor.
hör som ett brus av liv bakom mig.
(sedan tillbaka till verkligheten igen. till ljuva norrköping.
till kvartersteatern, bagarstugan, hospitalsgatan.
tillbaka till en varm kaffe latte en sen eftermiddag,
till de kalla isande vindarna från östgötaslätten.)
