Soundtrack: Edith Piaf; Mon Dieu

 

 

Jag ser mig omkring. Jag står i gyttja upp till knäna. 

Jag tänker att klarar jag mig den här gången, bara den här gången

Den lögnen. Som varje gång den ljugs

trär på en stenpärla 

på halsbandet jag bär. 

 

Jag ser mig omkring. Jag står i gyttja upp till knäna.

Men händerna är fortfarande rena. Jag vänder handflatorna mot himlen

(som så många gånger förr) och talar:

 

Soundtrack: Kent; allt har sin tid

Det är snart två år sedan. Jag har säkert blivit äldre
men jag ser det inte själv. Mina linjer följer ingen.
Jag har läst om Harry Potter-serien för tredje gången,

tappat tron och hittat den igen. Delat hjärtat i sju delar.

Det är så varmt ute. Som det aldrig annars är.
Det svarta som man fyller asfaltens sprickor med smälter.
När man går på det känns det som om man gör avtryck.
Fast det gör man inte. När gör man det egentligen?