soundtrack: florence valentin; du kommer gå långt


(dead or alive miss? well, you sure can´t kill me.)

är din ilska lika stark som min förlåtelse?
väntar du på mig i skuggorna?

det är ljusare ute nu och det är bara några timmar kvar 
innan mars ska övergå i april. 
jag har väntat. och min väntan har varit min näring
(som så många gånger förut).
jag är smutsig och nergången, men jag står upp.
jag haltar och fryser, men jag rör mig.

framåt, bort.

soundtrack: kent; stoppa mig juni (lilla ego)


(jag kan bara vara helt stilla om allting annat är i rörelse.)



jag sitter på en bänk på tågstationen. jag väntar inte på något särskilt.
ingen biljett i fickan, ingen som väntar på mig;
som står och fryser på en perrong någon helt annanstans i sverige.
det är jag och tågstationen och vi förstår varandra.
(och jag vet; det låter ju lite konstigt, men sanningen är inte alltid tydlig.)
det är samma väntan, samma takt, samma otålighet.

på golvet ligger gratistidningar, i taket blinkar lysrören.
en tågstation, och inget annat finns
                                                                     än alla vägar ut.

soundtrack: townes van zandt; none but the rain



(du säger att du aldrig har mött någon som mig förut.
så klart du inte har; ingen är så vilsen som jag när det skymmer.)


det är en vanlig dag. mjölkvit himmel, höga tallar, lyktstolpar på rad.
jag sliter ut mina skor längs cykelbanorna, jag vet inte vart jag är på väg.
jag går för att jag måste gå. så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
jag går för att jag inte kan vara stilla.
(om jag är stilla kommer tystnaden och klibbar sig fast på min hud, 
                                                                                förstår ni inte det?)

det är en vanlig dag. snålblåst, hyreshus, bortvända blickar.
kajorna flyger fram och tillbaka, vänder som persienner.
jag säger: kommer vi någonsin att växa upp?
och du svarar: nej förmodligen inte. men vad gör det egentligen?

jag har converseskor och röd palestinasjal, jag säger fuck när något går fel
och jag letar fortfarande efter något obestämt;
för att jag måste leta, för att jag inte vet något annat.


(jag är fortfarande en slyngel med ofärdiga drömmar,
och det är väl fint i sig... )