soundtrack: broder daniel; dream my days away



(jag älskar sättet att lyssna fast ingen längre talar.
                   att alla redan tystnat bekommer mig inte.)

norrköpings gator ligger öde ikväll.
spårvagnarna har stannat, gatljusen är släckta.
jag går rakt in i tystnaden. orädd.
jag går rakt in i mörkret utan att blinka.

sedan står jag där. liksom väntandes.
gatan under mig har blivit min gata,
staden runtomkring mig min stad.

jag sa: det finns en möjlighet
att jag inte kommer lämna detta.

du sa: jag vet.



(sedan är det som om allting vaknar igen;
strömmen slås på, lamporna blinkar till och tänds.
vi kliver på treans spårvagn.
genom fönstret ser jag mig om,
jag ser alla som stannade kvar på hållplatsen.
                                                       som fastfrusna.)