Soundtrack: Kent; allt har sin tid

Det är snart två år sedan. Jag har säkert blivit äldre
men jag ser det inte själv. Mina linjer följer ingen.
Jag har läst om Harry Potter-serien för tredje gången,

tappat tron och hittat den igen. Delat hjärtat i sju delar.

Det är så varmt ute. Som det aldrig annars är.
Det svarta som man fyller asfaltens sprickor med smälter.
När man går på det känns det som om man gör avtryck.
Fast det gör man inte. När gör man det egentligen?