soundtrack: glasvegas; fuck you, it´s over


(åh helvete! jag vet inte vart jag ska ta vägen,
men spelar det någon som helst roll längre?)

sovrummet snurrar. utanför trycker mörkret.
det är kompakt, liksom påträngande. jag sitter på sängen.
det är som om jag har fått en käftsmäll.
kan inte skriva, inte andas.

                                                       this is it, this is it, this is it.

mitt hjärta dunkar hårt och det är kanske en kliché, men fuck it.
det här är så jävla bra att jag gråter och skrattar samtidigt.
det här är en sanning och en lögn, en himmel och en rymd.
det här är glasvegas. och jag kan inte värja mig.
min kropp i ett ständigt fallande.


(det här kan vara det sämsta jag skrivit, men orden räcker inte till.)

soundtrack: håkan och plura; fairytale of new york


(egentligen spelar verkligheten ingen roll,
du som håller hårt i dina drömmar
skapar en värld som andra avundas.)

bleka, bleka himmel och tunga, tunga rymd.
jag trycker kinden mot bilfönstret, känner farten.
jag ser karlavagnen... och när man ser den;
som att helt plötsligt känna igen sig i en främmande stad.

har du någon fiende? har du någon vän?
har du någon du alltid kommer att sakna?
det finns alltid en väg, ett sätt att ta sig vidare.
ett sätt att ta sig framåt. och om du har tur
finns också modet som dunkar och pockar därinne i dig.

om du inte har någonstans att ta vägen
                        kan du inte heller gå vilse.

soundtrack: joni mitchell; river


(det finns så mycket att vara arg över,
kanske ännu mer att vara ledsen för.
ändå denna enkla, rena lycka när snön kommer.)


tänker ni någonsin på dem som sover i trappuppgångarna? (det gör jag.)
jag tänker att jag vill sticka varma mössor till dem som fryser
och tala till dem som har förlorat sin röst (och kanske så mycket mer...)
tänker ni någonsin att alla era saker är smutsiga? (det gör jag.)
alla de saker som gör era rum stora, tomma, kalla,
fast ni köpte dem i ett helt annat syfte, det vet jag ju.

tänker ni någonsin på att ditt skräp är andras skatter
och att det inte går att köpa ett hem...
och inte ett skratt heller för den delen.
tänker ni någonsin på att det är kallt om nätterna
när vintern blåser över östgötaslätten?


(att även ditt hjärta en dag ska sluta att slå.)

soundtrack: oasis; you´ve got to hide your love away


(spårvagnarna, linjebussarna, sj-tågen. allt runtomkring mig resandes.
ändå är det jag som rör mig snabbast. märkligt va?)

var kommer du ifrån? var är du på väg?
det är som om jag kisar när ni talar...
är det för att jag ser rakt igenom er?
det var längesedan nu som revolutionen brann i era kroppar.
det är minusgrader och snöslask och visst är det lättare
att stå emot när man slipper frysa?
(det är de där tårarna igen, jag ser dem i era ögon,
sättet att sjunka ned till botten.)

en fana är alltid en fana, men en knuten näve kan bli en öppen hand.
som en sista fribiljett

av guld.


även om jag startar en revolution ensam, är det ändå en revolution.

soundtrack: the soundtrack of our lives; instant repeater '99



(det finns dagar man måste leva ut, leva sönder. )


det är mycket möjligt att det finns dagar som väntar på mig.
och det är helt säkert att jag en gång väntade på dem.
men lika mycket som denna väntan var oundviklig
var dessa dagar alltid mina dagar.

jag slösade, kastade, krossade. jag gjorde vad jag ville.
jag vet att det finns de som fortfarande väntar 
                                    på att jag ska stanna upp.

(sluta vänta! jag gör vad fan jag vill!
you can´t knock me down with a feather.)



jag sträcker upp mina armar mot himlen,
jag gräver ner mina tankar i dyn.

soundtrack: eldkvarn; konfettiregn


norrköping, norrköping som såg solen igen
efter flera veckor i mörker.

jag tänker ofta på den lägenheten, den soffan jag sov på.
den räddningen som var inom räckhåll.
bredvid E4:an finns en cykelväg som jag har gått på.
och när långtradarna dundrar förbi hör jag bara musiken,
som om den spelades för första gången.
som den spelades på gamla rådstugugatan 3, i oktober 2oo6.

norrköping, norrköping som lyfte taket
och störtade mot ljuva livet.


(och om eldkvarn är denna stads kungar
är jag denna stads drömmar...)

 
soundtrack: glasvegas; it´s my own cheating heart that makes me cry


(kom med mig, tänker jag. kom med mig och var aldrig rädd igen.
vägskyltarna ska svischa förbi ovanför våra huvuden.)

när min rastlöshet tar över mig
spränger du hastighetsbegränsningen.
för min skull. för min skull. för min skull.

industrier, staden, industrier igen. men sedan endast de öppna fälten,
musiken får mig att aldrig vilja vända mig om igen.
jag vill bara hålla din hand, fortsätta framåt, bort.
jag säger att detta öppnar mig och att jag kanske aldrig mer
kommer att kunna stängas.
du svarar inte men ökar farten, höjer volymen, stannar inte.

(stannade inte.)