soundtrack: håkan hellström; när jag ser framåt


(om längtan hade en egen melodi
skulle det vara sången av tusen gråsparvar i skyn.)

jag hörde på radion att våren är på väg.
att den kommer söderifrån;
drar in över fälten, skogarna, städerna.
våren kommer som en plötslig hunger, utan förvarning.
våren kommer som en sedan länge bortglömd sång...
och när den gör det, när den äntligen kommer
ska jag öppna mina trötta ögon, tömma fickorna
och låta mitt pickande fågelhjärta slå volter under aprilhimlen.



(det är du och jag och håkan hellström och motorvägarna och
cafeérna och bensinmackarna. det är du och jag och resten av hela jävla världen.)

soundtrack: sam cooke; bring it on home to me


(det går inte att gå tillbaka, men det går att vända sig om.)


jag vänder mig om som i ett två tre stjärna.
ser en stillbild av allt det som någonsin räknades.

jag ser alla som har rört vid mig. och alla som inte har det.
jag ser de som stannade kvar och de som fortfarande springer.
de som tittade mig i ögonen och de som vek undan.
jag vänder mig om och ser replokaler, cykelställ och skolväskor.
                                                     hör som ett brus av liv bakom mig.


(sedan tillbaka till verkligheten igen. till ljuva norrköping.
till kvartersteatern, bagarstugan, hospitalsgatan.
tillbaka till en varm kaffe latte en sen eftermiddag,
till de kalla isande vindarna från östgötaslätten.)

soundtrack: kent; klåparen


(minns du de dagarna? de instängda frusna dagarna?
minns du alla löften som stannade av mellan väggarna
och blev till stela skuggor? jag minns.) 


hur mörkret tätnade kring vristerna, hur golvet rämnade, 
skriken som vändes inåt. alltid inåt aldrig utåt.

det finns husväggar som jag älskat att gå intill,
trappuppgångar jag gömt mig i.
det finns gatlampor jag sparkat på tills de slocknat.
minns du hur de släcktes en efter en?

minns du stegen som krossade asfalten inunder oss?
hur vi slet sönder våra hjärtan för att vi ville vara trasiga?

soundtrack: bob dylan: the lonesome death of hattie carol


(jag längtar bort, du längtar hem. kanske är det så.
och egentligen är det nog precis samma sak.)


det är flera år sedan nu. kanske fem eller fler.
vi satt på taket till teatern och blickade ut över bruksorten.
vi var kungar och drottningar med varsin marlboro light mellan fingrarna.
några höll hand, andra höll en ostämd gitarr.
vi hörde basgången från replokalen,
icas kundvagnar som rasslade över stenplattorna.
jag tänkte: jag är mitt i det. jag är mitt i ljuva livet.
och vad spelar det för roll att allt en dag ska jämnas med marken?

det är flera år sedan nu. jag tänker på det där taket.
jag tänker att jag aldrig gick ner.

(jag tänker på hur det är att se längre än någonsin förut.)