Min ungdom som fladdrar i träden

 
 
Soundtrack: Markus Krunegård; hela livet var ett disco

Det är den 29 september 2012 och Kulturnatt. 

Norrköping sjuder och glöder. Jag går från Lilla Teatern ut på Drottninggatan, 
svänger vänster vid Vaxkupan och ner till Gamla Rådstugugatan. 
Någonstans spelar Markus Krunegård och marshaller brinner och 
allt allt allt är så satans jävla vackert. 
Mina gator. 
Min stad. 
Min ungdom som fladdrar i träden. 

Kvällens föreställning är över. 

Och imorgon, när jag sitter på norrgående tåg, kommer jag att gråta. 
Och jag kommer att vända mig om, trycka pannan mot fönstret, 
hålla kvar blicken på Rådhustornet i mina drömmars stad. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0