kravallstaket är bara något vi har hittat på




soundtrack: kent; alla mot alla


med andan i halsen uppför trapporna.
varför springer jag hela tiden?
(varför inte? när jag var liten sprang jag jämt.
det fanns ingen som kunde hålla mig tillbaka
).
jag minns lekplatsernas flagnade träställningar,
gympaskorna, vårkvällarna, bollsista,
de ärvda cyklarna som stod parkerade på gruset.


med hjärtat i handen nedför gatorna.
varför kan jag inte hålla tillbaka känslan?
(varför skulle jag? det finns så många vackra människor 
bakom all den där rädslan. det finns ingen anledning
att inte se dem rakt i ögonen
).

kravallstaket är bara något vi har hittat på. fattar ni inte det?
det finns inga gränser mellan oss - bara tunna linjer.
(och jag vet; det låter pretantiöst, men fuck it. det finns ju inget 
som kan hålla oss tillbaka längre!
)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0